Bal
Jag hade kunnat gå på bal varje dag om det var möjligt, så underbart att gå runt och känna sig fin hela dagen. Utan att någon ställer frågor!
Friends, I love you!
Tiden rinner iväg och jag har inte tid att stanna upp och ta ett andetag. Har stressat runt som en galning och njutit av helt underbara kvällar. Om det så var bland myggor nere i ljunghusen, dansat mig svettig till musik inne på Herkules i Lund, krängt hamburgare på ett tåg, somnat i en varm famn eller stressat runt på musikalen så är det rätt ballt.
När man som jag levt de senaste veckorna gäller det stänga av och se till att leverera på en gång och njuta av stunden, se det fina, roliga eller bara helt galna av små saker runt omkring en.
Men börjar bli trött på det, saknar mina kompisar något så otroligt.
Friheten att kunna stanna i stan en timme längre och ta en fika, gå och träna eller måla naglarna. Men värst är nog vännerna, sjukt hur mkt man kan sakna dem asså!
Om jag säger du är vacker men att det inte gör något, vill du ligga med mig då?
Igår när jag fått reda på att den lilla killen klarat sig stack jag hem till Sandra och hittar Anna och henne skrikandes vid bordet, apfulla. Roligaste jag har sett på länge!
Vi hängde lite där, rökte sönder och stack in till Malmö och hem till Björn. Utan några specifika planer blev kvällen totalt utflippad. Kvällsposten blev inblandat, oräneliga nummer av shottar och maktspel där Hitler bestämde och att möta någons blick gav 5 extra klunkar. Riktig fjortisfylla för alla 10 personer!
I alla fall slutar allt med att jag ligger och försöker sova klockan 6 på morgonen och blir attakerad av 3 av killarna som hoppar runt i sängen helt nakna och kastar chips omkring mig.
12 idag stod jag i Mzettis fabriker och sålde biljetter till musikalen, filmade de sista scenerna till en film och nu sitter jag hemma och fixar mig inför nästa utgång.
Behöver jag säga att jag är trött?
Is this the real life? Is this just fantasy?
Skulle skriva om hur jag lyckats rädda musikalen från att lägga ner 4 dagar innan föreställning. Så ni skulle förstå varför jag varit stressad med det på mina axlar tillsammans med avveckling av UF, hålla i mentorsmiddag och matte Nationella på 2 dagar. För att få en klapp på axeln.
Men så leker en liten pojke med sina kompisar, skrattar, han cyklar snabbast, fortare, hinner inte bromsa. PANG! Asfalten blir pojkens bästa kompis och bilen pojkens värsta mardröm.
5 minuter senare står jag där med min egna cykel och tittar på när pojken blir bortburen på bår och iväg körd med ambulans. Lyssnar på polisens förhör där de frågar ut min pappa om hur snabbt han körde bilen.
Tog några sekunder och helt plötsligt var inget annat viktigt.
Ödet spelade sitt spratt och satte samma polis som stannat mig på cykeln bara någon dag sedan då jag nästan kört in i hans polisbil på förhöret. Skrattretande.
Just nu känns det som att vårt stora hus är för litet för både mig och pappa, man kvävs av varandras tankar.
Just dance
"Detta skulle aldrig ha gått om du inte fanns!"
Finaste komplimangen jag fått i mitt liv, men ingen press alls! Hade jag inte varit van vid ansvar hade jag väll dött av hjärnproblem innan veckan ens börjat.
Fast jag går runt och vet inte ut eller in är det som ett lugn i min kropp, att jag är nöjd. Stänger av och arbetar på autopilot när det blir för mycket. Känner mig som en morsa, frälsaren på jorden och den sämsta kompisen i världen.
En otrolig blandning. En morsa för mina kära gruppmedlemmar i producenterna inte gör ett piss, frälsaren på jorden för att jag antagligen räddar hela musikalen då jag helt plötsligt fått ansvar för alla grupper och till och med vår lärare kommer och frågar mig hur saker ligger till och sämsta kompisen för att jag inte har tid till dem.
Som att hylla Towe och Cornelia till universums slut för de har stöttat mig i min stress och gjort så otroligt bra arbete med UF, åkt över till Sandra, kramat henne och förklarat hur mycket jag saknar henne eller för att jag bara pratar om är mig själv och mina problem just nu.
Men vet ni? Det är rätt fett ändå för om 2 dagar är det slut och allt det roliga sätter igång.
Just dance!
Fuck Matte C
En dag då jag springer runt och får hur mycket som helst gjort. Har bla bakat CupCakes med Samåkar loggan, yey!
Nu blir det paus, ska bege mig in till lund och träffa min sexiga mattehjälpare. Dock träffade jag honom ett år för sent, men matte nationella är på väg och jag har panik.
Så tar en paus från mitt elände med böckerna här hemma och tänker reda ut det!
Bättre att få ett rätt än alla fel, visst?
Sam-levarna
Om ca 30 timmar är UF slut! Finito!
Känns så sjukt konstigt. Inte att pressen är borta men att konstant ha något att göra och utveckla. Tillsammans blev Towe, Cornelia och jag en familj med Samåkarna som vår bebis som vi behövde uppfostra och lära nya saker.
Men så genom att skriva min namnteckning på ett 20g A4 ark försvinner Samåkarna. Liksom bara sådär.
Sjuk tanke! Läskig tanke? Vad händer med vår familj?
Saknar dig fast du står där mitt framför mig!
Till på fredag ska jag ha fixat:
*en mentormiddag (arrangör med Towe, Cornelia och Lena)
*plugat till nationella matte (PANIK!)
*sålt 1000 (!) biljetter till musikalen
*Fixat allt annat till musikalen
*rättat en årsredovisning
*planerat och hållt ett styrelsemöte
Jag sa "Det gäller inte att leva för alltid, det gäller att skapa något som kommer!"
Mamma svarade "Det gäller inte att skapa något som kommer fortsätta för alltid det gäller att hitta något som gör dig lycklig tills du dör"
Finns det vackra slut?
För en timme sedan stod jag och låste upp min cykel med en liten flicka bredvid mig som repeterade ett ord om och om igen. När jag vände mig om fyllde hon min famn med en hård kram och viskade Hejdå! Snabbt vände hon sig om och stängde dörren efter sig.
Där stod jag ensam bredvid min cykel med ett smycke från henne brännande i min hand. Första gången jag träffade henne visade hon blygt sina matteböcker och förklarade att hon låg en bok efter alla i klassen. Idag när jag sa hejdå för sista gången har hon flyttat upp till elit gruppen i matte med speciella böcker. Ändå var det sorgligt även fast vi bara har träffats i några månader.
Om 3 veckor är det jag som står där och ropar hejdå om och om igen. Till mina egna lärare, mina egna läxor och problem. Till något jag vigt mitt liv till i inte bara några månader utan flera år. Ni förstår inte hur mycket jag har längtat efter dagen då ja står och sjunger studentsången.
Men när jag stod där idag och tittade på den stängda dörren fick jag en klump i magen.
Finns det verkligen vackra slut?
Riktiga planschen! Visst e den grymm
Kommer vara mycket info om musikalen just nu! En vecka till föreställning och vi har upp över öronen med saker att lösa! Men visst blir det snyggt, ändå stolt över mina kunskaper i word, haha!
Ps. Glöm för guds skull inte att skaffa biljetter! <3
The world in my hands
Igår skaffade jag mig en helt ny erfarenhet i bagaget. Jo jag höll i en balettklass!! Jepp ni hörde rätt, jag skulle vikariera för en kompis då jag själv dansat ett tag. Men att det var balett var en helt ny upplevelse.....
Annars så kan jag säga att om jag klarar denna veckan så kan jag vara lugn för framtiden, jag klarar av vad som helst! Miljoner trådar att hålla i o sååå mkt som ska fixas, sååå mycket ansvar i mina händer, saker som inte blir av om jag inte löser det.
Men fy för vad underbart det känns att bocka av sak för sak och bara se hur slutet närmar sig.
DÖD...
Tjenis P*nis
Har precis kommit innanför dörren här hemma efter att ha spenderat morgonen i en varm famn med ivriga händer. Eller ska jag vara ärlig tror jag inte famnen var så varm utan mer att det var otroligt instängt efter att 2 pers spenderat natten i en liten etta i Lund. Det stavas Lökigt!
I alla fall, det började med att Barcelona-tjejerna chillade hos Karolina och lite fler tjejer dök upp och vi åt middag, de drack vin, jag drack Burn.
Sedan satt vi mest och mös, snackade om livet, skrattade, de drack vin, jag drack Cola. När vi sedan bestämt oss för dra ut blir det klydd med taxi och det slutar med att vi sitter sju personer i en stor hög och delar vin och cigg med taxichauffören till pumpades musik till möllan.
Chillade där, slutade på KB, dansa oss svettiga där och sedan bar det till Lund. Hela dagen var najs, hela kvällen var najs. Underbart som ni kanske läser....
Fly me to the moon
Läste precis några rader som fick mig att tänka efter.
Har alltid drivit bloggen för att jag varit tvungen att skriva av mig, men på senaste tiden har jag inte känt något behov. Inte haft tiden att låta mina tankar vandra iväg.
Men så dök en kommentar upp "...Du inspirerar". Min första tanke var till enorm alkohol konsumtion men släppte snabbt det och blev chockad.
Tänk att lilla jag kan inspirera en helt främmande människa genom att endast skriva några få ord om mitt liv. Detta gav mig krafter att dela med mig av fler tankar jag besitter och kunskap utöver det normala.
Lovar att inte bli någon tråkig blogg med listor på må bra tips eller lägga upp collage med bilder på kläder som alla redan har. Ni inspirerar och jag tänker leverera på samma sätt.
Vad vill ni se här? Fler bilder? Texter om tankar? Visa ord?
Eller vad sägs om en blandning, ni som känner mig vet att lagom inte existerar i min ordbok.
Dagens melodi
Asså det här med att blogga har liksom slutat vara min grej. Vad skriver man om? Känns lite töntigt att lägga ut en bild på dagens lunch eller att kommentera att vädret är över nice. Den som inte har märkt det måste vara knäpp liksom.
Kanske att jag hade en nice helg, att Anna träffar en super gullig kille och att vi var där och drack (?)/chillade/ spelade biljard med 7 andra killar, vi sov där, jag tog sönder en bäddsoffa, hur vi satt och snackade och åt middag fyra på natten, att jag spelat ölgolf och somnat framför en film av misstag för att vakna upp i samma ställning 11 timmar senare eller att jag håller på med en tusen miljoner saker för ovanlighetens skull.
Bilder? Nja kändes inte läge att shoffa upp kameran och ta bild på ölen som stod på bordet. Istället får ni se min student inbjudan. Den är fierce.
DAMP
Okej nu får jag DAMP om detta lyckats publiceras!
Har typ försökt publicera miljontals inlägg men nej, inte en chans att det fungerar! Har sparat om kodmallar, stilmallar, Html-koder för text etc.
Precis som de sa att jag skulle göra! Fungerar det nej!
Har typ försökt publicera miljontals inlägg men nej, inte en chans att det fungerar! Har sparat om kodmallar, stilmallar, Html-koder för text etc.
Precis som de sa att jag skulle göra! Fungerar det nej!
Im tired and need to come down to earth so lets do it in Black and White!
En bild på någon som betyder mycket
Everything for my shoes
Har gått runt hela dagen i helt fel klackar, valde sånna spetsiga istället för kilklackar. Big NO! Dagen jag har förflyttat mig som mest under min skoltid uppstod och killarna i Producentgruppen fattade ingenting när jag sa att man inte kan gå så himla snabbt i sådana skor. Dock var de snälla och försökte byta skor med mig haha!
Men kan ju säga att jag gick och mantrade detta i huvudet hela dagen. Klockrent!
This is what I'm made of
Vad skriver man när man är tillbaka efter veckor, när jag låtit platsen där jag berättar om mitt liv stå tom när jag i själva verket har sugit ut varje droppe av lycka och umgänge.
Jag kan inte skylla på att jag träffat en uber sexig hunk eller att jag legat utslagen på soffan i hopp om att hitta något att göra.
I verkligheten, nu när jag lyckats komma ner på jorden och kan inse hur underbart jag haft det kan jag konstatera att jag gjort så sjukt jävla mycket att det inte är sant.
Först tänkte jag berätta sak för sak om vad som har hänt, hur vi har legat och sovit på Knutans golv i Helsingborg, hur jag dansade en hel dag i Lunds Statspark, hur Anna fick en krampa till strul på Valborg, att jag gjort ett enormt fyllemisstag, att jag och bästis bara har suttit och snackat ute i sommarnatten, att jag festat 6 av 10 dagar, att jag gjort samma fyllemisstag igen för att ge er en liten glimt av mitt liv.
Men efter att jag kollat över och upptäckt oräkneliga mappar med bilder gav jag upp och tänkte nöja mig med en mening.
Fy för vad jag är nöjd, jag älskar mitt liv!
Valborg 2011
Tjenare mannen!
Oj måste berömma er för att det ändå är ett stort antal folk som följer mig fast jag typ varit helt död!
Återkommer snart.
See ya biatches! Got to Love ya!
