James vägrar att sluta spela och jag sitter här med världens huvudverk och försöker plugga, vilket jag inte alls har lust med!

Det är fult väder och jag vill bara bort från allt här hemma!
JIPPI!

Feber och skiftande illamående har min dag bestått av.
Försov mig igelafall och springer upp och börjar slänga i mig frukost och utan att tänka mig för slevar jag i mig flingor, aj skulle jag inte gjort!
Där fick jag uppenbarelsen att jag är super förskyld, svullen hals, igentäppt näsa och ett snurrigt huvud + feber.
Åkte endå in till skolan och nationella var inga problem förutom en J*vla uppgift om några katter och självklart kommer jag på svaret så fort jag lämnat klassrummet. Fick även mitt MVG säkrat i FekB! JIPPI!

Nej nu ska jag vila och titta på absoluta favorit filmen Step Up.

Är det bara jag som har fel och inte tycker att övervikt är en sjukdom och att det inte är något man kan bota?
Jag sitter och läser tidningen sådär lagom glad över att vara ledig på en fredag och på sida 6 mitt bland alla debbatter om nya hot i mellanöstern och sveriges finanskris sitter en annons där det står med stora bokstäver "BOTA DIN ÖVERVIKT!"

Va fan menar dem med att bota? Som om man var en pest man måste kura välden ifrån. Det är sånt här som förändrar världen till det negativa. Med negativt menar jag att det bara blir vanligare och vanligare med ätstörningar och hetser att vara så perfekt som möjligt, perfekt enligt andras ideal, inte ditt eget.

Vad tycker ni, har jag bara reagerat för starkt?

Har shit ont i axlarna, Coren dödade mig och inte hjälpte det att jag joggade hela vägen dit, blev vän med löpbandet ett tag innan och sedan körde 2 maskiner på gymmet efter.
Men började snacka med Elin, rätt kul att vi gått på samma pass i ca 6 månader utan att prata men idag small det och vi har utmanat varann på massa olika pass. You go girl!

Just nu sprutar Spotify ut alla gammla Britney låtar.
Så länge sedan man lyssnade på låtar som "Ohps i did it again!" och "Stronger".
Ibland måste man bara få drömma tillbaka, när man stod med långt hår ner till magen, blå ögonskugga, platåskor, magtröja och silvriga jeans framför speglen och mimade....

Haha sån mini bitch jag var, alltid i centrum....
 

Under ca 2 månader har jag haft en svacka i min träning, alla sex timmar om veckan försvann till ingenting och jag har riktigt fått kämpa för att komma tillbaka.
Visst det är bara vecka ett, men jag har faktiskt inget sötsug och gör träning som jag klänner för. Långa powerpromenader där jag samtidigt kan prata och skratta med kompisar följt av hård magträning och poweryoga har hunnits med.

Jag har verkligen fått kämpa för att komma på något som drar mig tillbaka till att njuta av träningen och kom fram till något perfekt.
Sträva efter vad du får, istället för vad du inte får göra.
Innan gjorde jag långa listor av vad jag inte fick äta, hur många timmar jag minst skulle träna etc. Nu gör jag istället att jag får lov att unna mig under en dag, unna mig det jag e sugen på, säger att jag får lov att ta 2 vilodagar där jag inte behöver känna press på att träna etc.
Det blir mycket mer positivt och har hjälpt mig på traven, att testa skadar aldrig =D

Har bara haft en liten kris på uppladdning den senasste tiden och inte känt något behov av det förutom någon gång då och då.
Men just nu händer mängder av saker i mitt liv och som bloggare vill man ju visa upp alla godbitar och ge tips till omvärlden.

So lets go back on track!

Dagen har innehållit baciller, löneberäkningar, Info & layout och teater.
Bacillerna kommer från badet Aq-va-kul. Kan man hitta ett mer sunkigare ställe? Haha men kul var det, speciellt när Icho bröt min hand istället för att livrädda mig (haha men nästan) och jag trillade i poolen istället för att lyckas rädda Towe.

Annars har det varit en rätt lugn dag, inget speciellt har hänt förutom att vi tittade på de tre musketörerna.
Mycket bra föreställning av tvåor och treor på skolan och det kliade i kroppen att få gå upp på scen och vara med.

För att jag just nu sitter och sörjer att jag inte kan komma på Annas 18-års fest.
Allas porrunge blir stor (A)

Gick upp 11, stack ut på en promenad och sedan lite styrka. Har bestämt mig för att riktigt komma igång med träningen, men hittar ingen lust till något längre. Har planer men känner bara att det kan fixa sig en annan dag.
Så jag sökte runt efter en PT som kan hjälpa mig komma igång.
Så hittar jag en sida och hon verkar super bra etc. tills jag hittar denna bilden.
NO WAY att hon ska få hålla i min träning!

Sitter och lyssnar på Just fine, har gjort det ett rätt bra tag nu. Klarar inte av att dränka tankarna i plugg längre, klarade 4 timmar sedan sprack det. Jag insåg att det var slut, bara sådär shoff, inget mer. Igentligen är det inte lönt att jag skriver något här eftersom personen det handlar om inte läser bloggen eller rättare sagt borde jag inte skriva något, men jag måste få skriva av mig.

Du frågade om jag blev sårad och mitt första svar var nej. Varför skulle jag bli ledsen för att vi avslutade något som knappt ens funnits? Men varför sitter jag nu här med musik så högst att jag sprängt hörlurarna, precis som jag alltid gör när jag inte vill visa omvärlden hur sårbar jag är. I mitt huvud maler tanken om hur mycket man igentligen kan begära från något som aldrig varit ett faktum?

Jag har alltid vetat att det aldrig skulle bli något men har nog inte velat inse att det faktiskt skulle ta slut en vacker dag. Eller vacker och vacker, där stod vi och kämpade mot vinden precis som vi gjorde för en himla massa veckor sedan när vi trotsade löftet till en nära kompis och träffades för andra gången.

Jag vet inte hur mycket vi kommer prata i framtiden, men det jag aldrig hann säga ute i regnet idag var, Lycka till med alla dina projekt och Grattis i förskott!

Fortsätta eller sluta?

Shiet vad svårt beslut, i över sju år har jag njutit av att stå på scenen med olika utmaningar. Konfrancier på olika event som kulturskolans skolkoncert och spelat 2 föreställningar om dagen, gymnasie gruppen, ledare för 4 åringar, Lions konsert, små föreställningar, vikariera för Nina, Bröderna Lejonhjärta, improvisations tävling, Lucia tåg, monologen, UKM och flera föreställningar där vi skrivit allt själv och man kämpat med att ta fram flera olika roller. Kan göra listan hur lång som helst.
Men känns som om det kommit ett stopp, jag utvecklas inte längre. På måndag måste lappen vara inlämmnad och då måste jag ha bestämmt mig om jag ska sluta eller fortsätta i den grupp jag gått med i 7 år. Det känns sorgligt eftersom vi var den första gruppen i Lomma, men samtidigt så kommer jag ju klara mig.

Klart bästa vi har gjort, Under Ytan
Här som Ali, Fatte och Danko

Under Ytan, fotografering efter föreställningen
Här våra motståndare eller vad man ska kalla dem (XD)

Monolog café, haha sjukt satsig skylt

Bröderna Lejonhjärta